Tryckfrihet, polisjakt och avspärrning
Av Eva-Marie
Idag var det dags för Svenska Tryckfrihetssällskapet att hålla sitt första årsmöte sedan starten i höstas. Malmö är inte större än man kan cykla dit man skall och så gjorde jag. Efter några minuters färd var det hinder i vägen, cykelbanan var avspärrad vid Dalaplan
och två bilar stod på trottoaren. Jag trodde först att det hade hänt en fruktansvärd olycka men just här var det polisen som prejat den kille i tjugoårsåldern som utan körkort, trafikvett och i avsaknande av empati för sina medmänniskors liv och ve nu låg fastbunden på en bår. Det blev inget foto för jag trodde att han var ett trafikoffer.
Två personer fördes till sjukhus efter en personbils vansinnesfärd genom centrala Malmö vid femtiden på tisdagen.
En av dem, en cyklist född 1951, avled senare av sina skador.
Det hela började med en trafikolycka i korsningen Östra Rönneholmsvägen och Fersens väg. Enligt yttre befäl Conny Strömberg ska polis ha varit på platsen och dirigerat trafiken i korsningen.
”En person ska ha kört upp och ställt sig bredvid trafikolyckan och stoppat all trafik, säger han. När en kollega ber honom flytta på sig stirrar han först och sedan kör han iväg i full fart”.
Sedan kommer han tillbaka och försöker köra på poliserna som får kasta sig undan, det räknas som

mordförsök. Då tar polisen upp jakten och det går illa riktigt illa. Vid denna tid är staden full av flanörer och människor som är på väg hem från jobb eller likt mig på väg till möte av olika slag. Nästa stopp och hinder i min väg var vid Triangelen, avspärrning och polis som dirigerade långa
köer av bilister som tutade och bar sig åt.
Det var en galen stämmning och när jag tog bilderna visste jag inte att en man hade dött av sina skador sedan han blev påkörd av en typ som inte kan ta en tillsägelse ens en gång av polis. Kanske fick han ingen respekt.
Precis i tid dock kom jag fram dit jag skulle och det var ett bra möte och planer lades upp för höstens aktiviteter. Vi fastslog stadgar och röstade fram en styrelse. Ordförande på ett år blev Ingrid Carlkvist.
Efter mötet slog jag följe med en kvinna därifrån. Jag ledde min cykel i försommarkvällen och det var fortfarande avspärrat där den tragiska helt onödiga dödsolyckan hade ägt rum. Vi, hon och jag hade ett långt samtal om hur vi båda ser på Sverige och då främst vår hemstad Malmö.Vi var riktigt överrens om att det har gått
alldeles för långt med den nedåtgående spiralen.På kort tid har vi märkt att vi håller på att bytas ut. Vi känner inte igen oss längre bland all de beslöjade och hon som hade erfarenhet genom gästarbete i Saudi var riktigt bekymrad över islamiseringen och med den per automatik kvinnoförtryck.
Jag peppade henne att våga berätta och ifrågasätta för hon kände att svenskar var alldeles för tysta och hon med. Hennes strategi var att printa ut faktablad om vad invandring kostar i form av bidrag, bluff, bedrägerier och våld. Hon sökte dels på alternativa bloggsidor men även statliga verks regler och riktlinjer, man ser orättvisorna gentemot svenskar där.
Det känns som om något är på gång……känner du?










Lindström