Aug 4 2012

70 % av biståndet går till korruption i Somalia

Av Pettersson

Korrupta ledare i det krigshärjade Somalia stjäl eller slösar bort så mycket som 70 % av den somaliska statens inkomster enligt en FN-rapport.  

Rapporten visar att ledare i den absoluta toppen av regeringen – inklusive presidenten och parlamentets talman är inblandade i skandalen. Det somaliska parlamentet kräver att FN: s säkerhetsråd inför sanktioner ”med minsta möjliga dröjsmål.”

President Sharif Sheikh Ahmed och parlamentets talman Sharif Hassan är bland ledare som nämns i som inblandade i korruptionen enligt rapporten från FN: s övervakning av Somalia och Eritrea.

”Den systematiska förskingringen, korruptionen och direkta stölder av offentliga medel är det allvarligaste hindret för att bygga effektiva styrande institutioner i landet”.

- Pettersson säger att det liknar Sverige – somalier som förskingrar offentliga medel.


Jan 29 2012

Farshads Breaking News

Av Olli Rein

Egyptens parlament sover efter slagsmålen

Text på danska Af Farshad Kholghi not 1.

Välkommen till världspremiären av det politiska tv-programmet, Breaking News. På grund av den ekonomiska krisen i EU, är programmet än så länge bara tillgänglig i skriftlig form.

För ett år sedan startades den så kallade ”arabiska våren”. Människor i de arabiska länderna hade fått nog av korruption och förtryck. Folket gick ut på gatorna och demonstrerade mot despoterna och skrek efter frihet och demokrati.

Vem som helst med ett minimum av kunskap om Mellanösterns historia kunde se att denna utveckling skulle destabilisera den politiska situationen i området – och förr eller senare bana väg för islamisternas seger. Även för en liten fågel med en mycket begränsad hjärnkapacitet var logiken ganska tydlig. En befolkning som tragiskt nog aldrig har haft en demokratisk omdaningsprocess eller en upplysningstid, kommer inte att kunna uppnå ett verkligt demokratiskt system från den ena dagen till den andra.

Politiken och Lykketoft not 2.
Det muslimska brödraskapet, som i årtionden har spenderat tid, pengar och energi för att hjärntvätta stora delar av befolkningen, välkomnade denna konfrontation med de sekulära, men diktatoriska härskarna. Halalbröderna skickade fram de sekulära i ledningen, så att de kunde samtala med den internationella pressen, som ett sätt att lugna omvärlden. Men det var förvånansvärt många ”kloka” människor i väst, som föll för det här urgamla tricket. Dessa inkluderar dem vars logiska förstånd var mindre än en ovetande hönas. Vänsterflygeln, journalisterna, Mellanösternexperterna – och så naturligtvis alla politiska redaktioner. De få som kunde lägga ihop två och två, och som vågade uttrycka sin oro för islamisternas utnyttjande av situationen, kallades pessimister eller islamofober.

Lykketoft hävdade ändå att skeptikerna led av ”islamo-neuros”. Det kommer inte att lyckas för islamisterna att komma till makten, sa både ”experterna” och ”Mogens Lykketoftarna ”. Men nu – nästan ett år efter – visar verkligheten en helt annan bild.

Breaking News vill därför ställa två frågor till Mellanösternexperterna, journalisterna och förstås även Mogens Lykketoftarna, vilka är: ”Öh … Sa ni inte att islamisterna inte kunde komma till makten? Och varför är ni så tysta nu? ”

Noter

1.Farshad Kholghi är skådespelare, författare och satirisk kommentator

2.Mogens Lykketoft är en dansk socialdemokrat född 1946 och började arbeta för partiet 1966, och har varit finans- och skatteminister samt utrikesminister. Han var också partiledare mellan 2002 och 2005, då han efterträddes av nuvarande partiledaren och statsministern Helle Thorning- Schmidt.

Den Korte Avis

Gratis dagligt nyhetsbrev på danska till din mailbox för dem som är intresserade, startar idag!


Dec 21 2011

Den moraliska rötan i rörelsen 5

Av Pettersson från signaturen ISM

Vi ber än en gång om ursäkt för att inläggen är långa men rötan har varit långvarig och är svår att korta ned. Men ta er gärna tid, det är en intressant inblick ur det som en gång var ett statsbärande partis innersta kärna och det verkar fortsätta än idag…

Till Socialdemokraterna; Partisekreterare Carin Jämtin, Partiordförande  Håkan Juholt, f k Kanslichef Sven-Erik Söder, Marika Ulvskog, Lars Stjernkvist, Ingvar Carlsson, VU f k.

Den moraliska rötan i Rörelsen 5. Avdelning Käka och kröka

Kontokortsklipparen Mats Hulth (S) finansborgarråd i Stockholm – ett kapitel för sig. En värdig representant för det moraliska avskrädet inom socialdemokratin heter Mats Hulth. Likt en sentida Fredman drog finansborgarrådet Hulth från krog till krog – men i motsats till Bellman utsträckte Hulth sina krogrundor även till Europas huvudstäder.

Mats Hulth krökade och bjöd generöst kreti och pleti på flotta middagar på skattebetalarnas bekostnad.  Efter en ovanligt tjusig och – får man förmoda blöt – braklunch på krogen Viktoria i Sundsvall uppmanade hr Hulth – enligt servitrisen Ulrika Jonasson – med sedvanlig arrogans sina gäster: ”Tacka nu skattebetalarna för en god lunch.”

Varför blir man inte förvånad över makthavarnas arrogans och översitteri?  Hulths raljerande vittnade med all önskvärd tydlighet om politikernas människosyn: vi är boskap inför vilka man kan uppträda hur fräckt som helst. Politikerna borde dock akta sig för att gnälla över ”politikerförakt” så länge de så frikostigt förser oss med anledning till detta förakt och öppet visar sitt eget förakt för folket. Folket har – i motsats till politikerna – oftast inte gjort sig förtjänt av förakt!

Under 1996 och 1997 – dvs. under 104 veckor – lunchade, dinerade, superade, ölade och snapsade hr Hulth och hans kumpaner på stadens dvs. skattebetalarnas bekostnad vid 150 tillfällen!  Enbart 1997 representerade hr Hulth för 145 000 kr! Nästan en tredjedel var ”intern representation” dvs. krogbesök med de egna medarbetarna.

1997 flög Hulth till S:t Petersburg i ett inhyrt plan för 44 000 kr!

I samband med budgetdiskussioner den 27-29 september 1996 hann fem personer med fyra krogrundor! Vid en av dessa satte de fem i sig åtta snapsar och 12 starköl.

Efter avslöjandena iklädde sig hr Hulth rollen som pajas i TV och klippte sönder ett kontokort, som givetvis aldrig skulle ha utfärdats till denne skojare.

Lika litet som Björn Rosengren m fl. visste Mats Hulth var han befann sig. På en faktura uppgavs ändamålet med krogbesöket vara ”OS-uppföljning” vilket sedan ändrats till ”EU:s regionalkommittéarbete.”

Enligt Aftonbladet ”handlade det inte om enstaka slarv utan om systematiska missbruk från Hulths sida.”

Mats Hulth placerade Stockholms Brysselkontor inte som alla andra regionkontor i närheten av EU:s institutioner utan vid Grand’ Place. Hr Hulths lilla Bryssel-lekstuga kostade skattebetalarna 1,3 miljoner kr i årshyra i stället för 200 000 – 300 000 kr per år!

Givetvis invigdes kontoret med en radda fester: Rapporteringen hem till Stockholm löd: ”Champagnekorkarna flög med ett behagligt plopp ”

Den 2 december 1998 avhölls ett party för ”EU-folk” och 58 nedresta politiker och tjänstemän från Stockholm: ”Vi var en jättedelegation, en helt oproportionerligt stor grupp som åkt ända från Stockholm för att äta snittar och dricka champagne. Om jag förstått att det bara skulle bli fest hade jag aldrig åkt” sade Jan Björklund.

Någon verksamhet att tala om lär aldrig ha bedrivits i lokalen. Jan Björklund konstaterade att ”målen för verksamheten är så fluffiga att de inte ens går att kritisera.”

Under 1997/98 besökte Hulths två gånger Namibia till en kostnad drygt 300 000 kr.  Stockholm Stadshus AB fick bl.a betala en krognota från Erich’s Restaurant som upptog ostron, vin och 15 snapsar! Hults förklaring till resorna var att han skulle ”marknadsföra Stockholm.” I Namibia!!? Varför? ”Huvudstaden har åtaganden” sade Hulth.

Förmodligen var han i Afrika för att få uppslag till bättre organisation av snöröjningen i Stockholm!

Två konsulter debiterade stockholmarna 440 000 kr enbart under 1997 för Hulths Namibiaprojekt – vilket det nu var.

På SvD:s fråga om Hulth tycket att kostnaderna för Namibia-resorna stod i rimlig proportion till resultatet – som var klent – sade  Hulth att han inte kunde svara eftersom han ”inte följt upp projektet.”

”Slarv” sade Hulth när han först skulle förklara hur han gång på gång hamnat på krogen med partikamraterna, trots att det fanns direktiv för återhållsamhet med internrepresentation. När media ifrågasatte hur det kom sig att ”slarvet” framför allt gälle snaps och starköl (stöl) försökte Hulth med en ny (bort)förklaring: ”Nja, det kanske inte ska kallas slarv utan snarare en kultur i Stadshuset. Spriten satt i väggarna.” 

När det framkom att Hulths agerande inte handlade om ”slarv” utan om systematiska överträdelser av regelverket skyllde Hulth – i vanlig ordning – på ”bristande administrativa rutiner.” 

Som bevis för att hans supande varit begränsat åberopade Hulth läkarintyg på att hans ”lever mådde bra.” Efter alla pajaserier hade det onekligen varit intressantare med ett läkarintyg på att hans hjärnceller inte tagit skada av supandet!  För om man tror att det finns sprit i väggarna i Stadshuset har man nog problem av något slag!

Hulths skattefinansierade generositet när det gällde sprit, drinkar, vin, champagne och starköl rimmar illa med ett parti med rötter i nykterhetsrörelsen.

Man kan inte låta bli att undra hur alla dessa korrumperade skojare rekryteras.

 S-märkta mediestrateger ger (bort)förklaringarna ett ansikte. Lars Thalén och hustru Ingela anlitades som mediestrateger för att förklara och försvara hr Hulths krökande och brist på skamkänsla, moral och etik.  Den ömkliga och hycklande strategi som lades upp – över en god måltid får man förmoda – gick som alltid ut på syndamedvetande, pudlar och spelad ånger, ”öppna kort” – eller snarare sönderklippta kontokort – och så givetvis motanklagelser ”drevet går”, ”otydligt regelverk”, ”bristande administrativa rutiner” och bortförklaringar och undanflykter: ”det var bara mellanöl, det var bara slarv.” Säck och aska. Mea culpa: jag fattig slarvig människa. Bot och bättring.

Hulths snyftvalser: Med nedslagen blick och knäppta händer spelade hr Hulth förorättad över ”drevet: ”Vill de krossa mig fullständigt?  Det finns inga proportioner längre.” Fanns det några proportioner i Hulths representerande och festande? Politiker av Hulths kaliber vill givetvis ha journalister som ligger plats i korgen och kommer rusande först när han behagade kalla till presskonferens för att klippa sönder kontokort inför kamerorna!

Dag ut och dag in jämrade sig Hulth inför TV-kamerorna över världens orättvisor: under ”de svåra dagarna”, då hans kreativa utnyttjande av stadens kontokort avslöjades ”våndades han dygnet runt, åtta dagar i sträck.”  Han ”kunde inte sova” gnällde han. Det kanske berodde på att han inte valt den bästa huvudkudden: ett gott samvete!

”Bytet skulle fällas, avsättas, förnedras och krossas. Så har jag upplevt det” klagade den förfördelade hr Hulth i direktsändning. Att han aldrig behövt schavottera i media om han vetat hut var något som ö h t inte föresvävade hr Hulth!

”Jag har inte gjort något kriminellt.” Men som finansborgarråd borde han givetvis ha begripit att hans beteende var moraliskt förkastligt. Att missbruket av skattemedel inte är kriminellt – vilket det givetvis borde vara – beror enbart på att maskorna i regelverket är så glesa att t o m de största fiskarna alltid lyckas slinka igenom.

Han ”hade spelat hockey i två veckor ensam mot 25 motståndare.” Han hade flera exempel på att det fanns felaktiga uppgifter i massmedias rapportering; ”det skulle ha varit 16 cl whisky och inte 16 whisky” som felaktigt uppgetts på en nota. Någon servitör hade tydligen ”slarvat.”  Och så var det bara mellanöl ”men de bongar in d et som starköl”- därav alla ”stöl, stöl, stöl…” Självklart spelar det ingen roll om man betalar för 16 whisky i stället för 16 cl och för starköl när det bara varit mellanöl när någon annan – dvs. skattebetalarna – får stå för notan!

”Jag åker hellre hem till min åttaårige son och äter köttbullar än sitter på krogen” var ännu en variant på  den Thalénska  strategin  säck och aska! I DN den 13 februari sade han sig ha ”lätt att glömma oförrätter.”  Vem var det som ”förorättats”? Givetvis var det inte hr Hulth utan Stockholms skattebetalare som han lurat och bedragit.

När han bara hade sitt privata kontokort kvar sade han med darr på stämman: ”Jag får väl försöka överleva på det så länge. ” Det var givetvis beklagligt att stackars Hulth hade så dålig lön som finansborgarråd att han måste sko sig på andra för att klara livhanken. Det var givetvis svårt att klara sig på 60 000 kr i månaden.

Den 12 februari 1998 publicerade AB ”ett öppet brev” från Mats Hulth till stockholmarna.” Jag är medveten om att allt jag nu säger kan vändas mot mig. Ändå tar jag risken eftersom sant och falskt, stort och smått, nu blandas ihop i en enda röra. ”Också i Juholts bortförklaringar till sitt tvivelaktiga agerande var det mycket som var ”huller om buller.”

Hr Hulth ansåg bl.a. att hans ”höga arbetstempo” motiverade hans sätt att handskas med skattemedel. Att en sjuksköterska eller ett vårdbiträde har ett högt arbetstempo utan att hon för den skull tar sig rätten att leva flott på skattemedel hade uppenbarligen förbigått hr Hulth.

”I tjugo år har jag arbetat för stockholmarna och Stockholm  /…/ Jag har arbetat mycket med att ’sälja’ Stockholm och sätta Stockholm på kartan” – Mats Hulth krökade och bjöd generöst kreti och pleti  på flotta middagar på skattebetalarnas bekostnad.  Efter en ovanligt tjusig  och – får man förmoda  blöt -  braklunch på krogen Viktoria i Sundsvall uppmanade hr Hulth -  enligt servitrisen Ulrika Jonasson  – med sedvanlig arrogans sina gäster: ”Tacka nu skattebetalarna för en god lunch.”

Varför blir man inte förvånad över makthavarnas arrogans och översitteri?  Hulths raljerande vittnade med all önskvärd tydlighet om politikernas människosyn: vi är boskap inför vilka man kan uppträda hur fräckt som helst.

Politikerna borde dock akta sig för att gnälla över ”politikerförakt” så länge de så frikostigt förser oss med anledning till detta förakt och öppet visar sitt eget förakt för folket. Folket har – i motsats till politikerna – oftast inte gjort sig förtjänt av förakt!

Under 1996 och 1997 - dvs under 104 veckor – lunchade, dinerade, superade, ölade och snapsade hr Hulth och hans kumpaner på stadens dvs skattebetalarnas bekostnad  vid 150 tillfällen!  Enbart 1997 representerade  hr Hulth för 145 000 kr! Nästan en tredjedel var ”intern representation” dvs krogbesök med de egna medarbetarna.

1997 flög Hulth till S:t Petersburg i ett inhyrt plan för 44 000 kr!

I samband med budgetdiskussioner den 27-29 september 1996 hann fem personer med fyra krogrundor! Vid en av dessa satte de fem i sig åtta snapsar och 12 starköl.

Efter avslöjandena iklädde sig hr Hulth  rollen som pajas i TV  och klippte sönder ett kontokort, som givetvis aldrig skulle ha utfärdats till denne skojare.

Lika litet som Björn Rosengren m fl   visste Mats Hulth var han befann sig. På en faktura uppgavs ändamålet med krogbesöket vara ”OS-uppföljning”  vilket sedan ändrats till ”EU:s regionalkommittéarbete.”

Enligt Aftonbladet ”handlade det inte om enstaka slarv utan om systematiska missbruk från Hulths sida.”

Mats Hulth placerade Stockholms  Brysselkontor inte som alla andra regionkontor i närheten av EU:s institutioner utan vid Grand’  Place. Hr Hulths lilla Bryssel-lekstuga kostade skattebetalarna 1,3 miljoner kr i årshyra  i stället för 200 000 – 300 000 kr per år!

Givetvis invigdes kontoret med en radda fester:  Rapporteringen hem till Stockholm löd: ”Champagnekorkarna flög med ett behagligt plopp ”

Den 2 december 1998 avhölls ett party för ”EU-folk” och 58 nedresta politiker och tjänstemän från Stockholm: ”Vi var en jättedelegation, en helt oproportionerligt stor grupp som åkt ända från Stockholm för att äta snittar och dricka champagne. Om jag förstått att det bara skulle bli fest hade jag aldrig åkt” sade Jan Björklund.

Någon verksamhet att tala om lär aldrig ha bedrivits i lokalen. Jan Björklund konstaterade att ”målen för verksamheten är så fluffiga att de inte ens går att kritisera.”

Under 1997/98 besökte Hulths två gånger Namibia till en kostnad drygt 300 000 kr.  Stockholm Stadshus AB fick bl a betala en krognota från Erich’s Restaurant som upptog ostron, vin och 15 snapsar! Hults förklaring till resorna var att han skulle ”marknadsföra Stockholm.” I Namibia!!? Varför? ”Huvudstaden har åtaganden” sade Hulth.

Förmodligen var han i Afrika för att få uppslag till bättre organisation  av snöröjningen i Stockholm!

Två konsulter debiterade stockholmarna 440 000 kr enbart under 1997 för Hulths Namibiaprojekt – vilket det nu var.

På SvD:s fråga om Hulth tycket att kostnaderna för Namibia-resorna stod i rimlig proportion till resultatet – som var klent -  sade  Hulth att han inte kunde svara eftersom han ”inte följt upp projektet.”

”Slarv” sade Hulth när han först skulle förklara hur han gång på gång hamnat på krogen med partikamraterna, trots att det fanns direktiv för återhållsamhet med internrepresentation. När media ifrågasatte hur det kom sig att ”slarvet” framför allt gälle snaps och starköl (stöl) försökte Hulth med en ny (bort)förklaring: ”Nja, det kanske inte ska kallas slarv utan snarare en kultur i Stadshuset. Spriten satt i väggarna.” 

När det framkom att Hulths agerande inte handlade om ”slarv” utan om systematiska överträdelser av regelverket skyllde Hulth – i vanlig ordning – på ”bristande administrativa rutiner.” 

Som bevis för att hans supande varit begränsat åberopade Hulth läkarintyg på att hans ”lever mådde bra.” Efter alla pajaserier  hade det onekligen varit intressantare med ett läkarintyg på att hans hjärnceller inte tagit skada  av supandet!  För om man tror att det finns sprit i väggarna i Stadshuset har man nog problem av något slag!

Hulths skattefinansierade generositet när det gällde sprit, drinkar, vin, champagne och  starköl  rimmar illa med ett parti med rötter i nykterhetsrörelsen.

Man kan inte låta bli att undra hur alla dessa korrumperade skojare rekryteras.

S-märkta mediestrateger ger (bort)förklaringarna ett ansikteLars Thalén och hustru Ingela anlitades som mediestrateger för att förklara och försvara hr Hulths krökande och brist på skamkänsla, moral och etik.  Den ömkliga och hycklande strategi som lades upp – över en god måltid får man förmoda -  gick som alltid ut på syndamedvetande, pudlar  och spelad ånger, ”öppna  kort” – eller snarare sönderklippta kontokort – och så givetvis motanklagelser ”drevet går”,  ”otydligt regelverk”, ”bristande administrativa rutiner” och bortförklaringar och  undanflykter: ”det var bara  mellanöl, det var bara slarv.” Säck och aska. Mea culpa: jag fattig slarvig människa. Bot och bättring.

 Hulths snyftvalserMed nedslagen blick och knäppta händer spelade hr Hulth förorättad över ”drevet:  ”Vill de krossa mig fullständigt?  Det finns inga proportioner längre.” Fanns det några proportioner i Hulths representerande och festande? Politiker av Hulths kaliber vill givetvis ha journalister som ligger plats i korgen och kommer rusande först när han behagade kalla till presskonferens för att klippa sönder kontokort inför kamerorna!

Dag ut och dag in jämrade sig Hulth inför TV-kamerorna över världens orättvisor: under ”de svåra dagarna”, då hans kreativa utnyttjande av stadens kontokort avslöjades ”våndades han  dygnet runt, åtta dagar i sträck.”  Han ”kunde inte sova” gnällde han. Det kanske berodde på att han inte valt den bästa huvudkudden: ett gott samvete!

”Bytet skulle fällas, avsättas, förnedras och krossas. Så har jag upplevt det” klagade den förfördelade  hr Hulth i direktsändning.  Att han aldrig behövt schavottera i media om han vetat hut var något som ö h t inte föresvävade hr Hulth!

”Jag har inte gjort något kriminellt.” Men som finansborgarråd  borde han  givetvis ha begripit att hans beteende var moraliskt förkastligt. Att missbruket av skattemedel inte är kriminellt – vilket det givetvi s borde vara – beror enbart på att maskorna i regelverket är så glesa att t o m de största fiskarna alltid lyckas slinka igenom.

Han ”hade spelat hockey i två veckor ensam mot 25 motståndare.” Han hade flera exempel på att det fanns felaktiga uppgifter i massmedias rapportering; ”det skulle ha varit  16 cl whisky och inte 16 whisky” som  felaktigt uppgetts  på en nota. Någon servitör hade tydligen ”slarvat.”  Och så var det bara mellanöl ”men de bongar in d et som starköl”-  därav alla ”stöl, stöl, stöl…” Självklart spelar det ingen roll om man  betalar för 16 whisky i stället för för 16 cl och för starköl när det bara varit mellanöl när någon annan – dvs skattebetalarna – får stå för notan!

”Jag åker hellre hem till min åttaårige son och äter köttbullar än sitter på krogen” var ännu en variant på  den Thalénska  strategin  säck och aska! I DN den 13 februari sade han sig ha ”lätt att glömma oförätter.”  Vem var det som ”förorättats”? Givetvis var det inte hr Hulth utan Stockholms skattebetalare  som han lurat och bedragit.  När han bara hade sitt privata kontokort kvar sade han med darr på stämman:

”Jag får väl försöka överleva på det så länge.” Det var givetvis beklagligt att stackars Hulth hade så dålig lön som finansborgarråd att han måste sko sig på andra för att klara livhanken. Det var givetvis svårt att klara sig på 60 000 kr i månaden.

Den  12 februari 1998 publicerade AB ”ett öppet brev” från Mats Hulth till stockholmarna.”Jag är medveten om att allt jag nu säger kan vändas mot mig. Ändå tar jag risken eftersom sant och falskt, stort och smått, nu blandas ihop i en enda röra. ” Också i Juholts bortförklaringar till sitt tvivelaktiga agerande var det mycket som var ”huller om buller.”

Hr Hulth ansåg bl a att hans ”höga arbetstempo” motiverade hans sätt att handskas med skattemedel. Att en sjuksköterska eller ett vårdbiträde har ett högt arbetstempo utan att hon för den skull tar sig rätten att leva flott på skattemedel hade uppenbarligen förbigått hr Hulth.

”I tjugo år har jag arbetat för stockholmarna och Stockholm  /…/ Jag har arbetat mycket med att ’sälja’ Stockholm och sätta Stockholm på kartan”  – bl.a. i Namibia – och då krävdes det enligt Hulth ”informella överläggningar där man äter tillsammans. Man kan ha synpunkter på vad som äta och dricks. Nu ser jag att det blivit för mycket öl. /.. / Jag har dessutom slarvat med att skriva upp på många kvitton vad representationen handlat om. Det är mycket dumt av mig. /…/ Han hade  även ”slarvat med att reglera när barnen varit med och ätit. Det ska jag självklart betala.”  Med låtsad ångerfullhet skrev Hulth att han ”fått upp ögonen för saker jag borde sett tidigare. Det betyder att den värste åklagaren sitter just nu inne i mig själv. Jag måste återfå självrespekten. Utan självrespekt kan jag inte fortsätta mitt arbete.  Utan respekt för mig själv kan jag inte kräva att andra ska respektera mig. ”Hur många gånger har vi inte hört de Hulthska litaniorna, när socialdemokraterna ertappats med inte bara fingrarna utan hela armen upp till armbågen i de skattefinansierade syltburkarna?

Under rubriken ”Mats Hutlhs hybris och maktmissbruk” konstaterade Birgitta von Otter i DN den 14 februari 1998 att ”Maktens män kan sätta sig över normer och regler som gäller för andra. /…/  Mats Hulth har smort sina polare med mat och sprit inte för att förbättra sina ekonomiska villkor  /nåja – det var väl en sanning med modifikation/ utan för att få deras lojalitet. Och mycket riktigt: nu när det blåser stöttas han av de ledande inom Stockholms arbetarkommun, varav de flesta haft personlig glädje av hans representerande. Genom att bilda kotterier, ha människor omkring sig som är välvilligt inställda och beroende av ens gunst, försäkrar man sig om makten. Både att ha och behålla den.” Otter slog fast att ”de förtroendevalda måste tänka igenom på vems uppdrag de arbetar och vems intresse de bör ha för ögonen. Kamaraderi och pampvälde borde bannlysas i demokratiskt uppbyggda folkrörelser.” 

”Slarv” lydde Mats Hulths och hans anhängares  (bort)förklaring. Enligt Göran Persson gällde det för Hulth att ”återvinna förtroendet.”  Otter undrade: ”Hur nu det ska gå till? Ett första steg skulle kunna vara att sluta använda Orwellskt nyspråk  som ”slarv” när det faktiskt handlar om hybris och maktmissbruk.”  Voilà!

 En vecka med Mats Hulth: DN gjorde den 10 februari 1998  en sammanställning över hur ”en ordinär vecka” med Mats Hulth kunde te sig.

3/6, Kommunfullmäktige kongress i Västerås – Scandic – starköl och sprit 452 kr, 4/6  Radisson SAS – ej specificerad nota  941 kr, oklart syfte och ospecificerad restaurang – 10 starköl och sju mellanöl 552 kr, oklart syfte och ospecificerad restaurang, förmodligen Radisson  – 11 starköl och cigaretter 430 kr, 5/6  representation i oklart syfte 350 kr, puben London/New York – starköl, mellanöl och nötter 560 kr, Melanders Fisk – ej specificerad nota 560 kr. ”Vi var ute med folk på roteln. I efterhand tyckte jag inte det här vara så bra.”   6/6 Gamla stans Bryggeri – ostron 324 kr, hälleflundra 690 kr, vin och sprit 524 kr, varav Chablis för 265 kr för fyra personer.  7/6 Möte med gruppen Samarbete med Sarajevo, Wasahof  sprit, starköl, vin och mat 1 850 kr.  ”Det är stora gubbar.” 26/6 Konsum Gustavsberg – mat och tillbehör 1 203 kr. för ”överläggning med folk på roteln i min sommarstuga på Runmarö.”

DN redogjorde också för följande representation mm:  1-7 juli – hotell i Calgary för 2 180 kr – barnotor, videotittande på rummet, telefonsamtal. Inga namn på inbjudna gäster . ”Filmerna tittade min son på. Jag måste ha bjudit en del gubbar från organisationen på någon drink.”  11 juli – Den svenska truppen kring World police and firegames på en timmes fri sprit i baren på hotellet – 18 680 kr. ”Det var Stockholmsmässan som betalade, tror jag.”  11/12  – Hulths närmaste arbetskamrater äter lunch på krogen Mäster Anders 840 kr, drar vidare till Sheraton och Die Ecke – starköl 342 kr. ”Jag kan inte kommentera det. Jag minns inte allt.”

19/12  Grand Hotell Saltsjöbaden – en stor stark och ett paket Marlboro – 106 kr. Hulths kommentar. ”Det är väl bra att man kan ta en öl i baren i stället för att sitta på långa middagar som både blir dyra och tar tid.” Skattebetalarna förväntades givetvis vara tacksamma för denna omtanke!

På frågor angående gäster och syfte med representation svarade Hulth att ”Jag har väl tänkt att jag ska fylla i efteråt vilka som varit med men så har det inte blivit.” Ett stort antal  ospecificerade taxiresor tillkom.[1]

Sammanfattningsvis ansåg Hulth att han ”kanske varit litet fartblind.”

Ingen röd avgång Hulth hade inga planer på att avgå efter alla graverande avslöjanden.  Han ville stanna på sin lukrativa post som finansborgarråd för att ”bringa ordning och reda” i den oordning och oreda hans ”slarv” orsakat. Det gällde givetvis att klamra sig fast vid de skattefinansierade köttgrytorna så länge som möjligt.

Enligt Göran Persson var det ”Stockholms arbetarkommun som skulle avgöra om Hulth hade fortsatt förtroende. ” Hulth höll tal enligt  S-formulär 1: han ”hade felat, men man måste ju få vara människa och ta sig en sup eller två på skattbetalarnas bekostnad.”

Utgången var given. Leden skulle på känt sossemanér ”slutas.”  Och Hulth var nöjd och glad och skulle ”ge järnet.” I motsats till att ta ”ett järn” – eller flera – får man förmoda!

Socialdemokraternas stödtrupper ryckte ut. Anders Ehnmark kallade skriverierna om Hulth för ”skitsakernas tyranni.”  Uppenbarligen lever hr Ehnmark i samma ”verklighet” som politikerna, eftersom han inte förstått att det inte är någon ”skitsak” att supa upp skattebetalarnas pengar!  Dessutom torde det ha handlat om politisk korruption, eftersom finansborgarrådet satt i system att smörja kråset – och levern – på sina polare för att få deras lojalitet!  Genom att bilda kotterier, ha välvilligt folk omkring sig som är beroende av ens gunst försäkrar man sig om makten. Och det gav utdelning: han stöttades av en enhällig arbetarkommun.

Samma dag som åklagare Eva Regnér beslöt att inte inleda någon förundersökning av Hulths sprit- och krognotor kom domen mot en postanställd, som sparkades och dömdes till 60 dagsböter för ”undandräkt” dvs för att ha ”slarvat” med 60 kr ur faxkassan efter 32 prickfria år. En höjdare som smörjt sitt och andras krås med tiotusentals kronor av andras pengar  frias  med motiveringen att  han ”bara slarvat.”  När Hulths ”slarv” avslöjats erbjöd han sig att betala tillbaka 7 000 kr ”ur egen kassa” eftersom denna summa enligt Hulth befann sig ”i en gråzon.” Frågan är varför inte kassörskan kunde få betala tillbaka de 60 kronorna och som Hulth lova att ”inte göra om det.” Enligt kassörskans chef ”gäller 0-tolerans på posten. Vi hanterar ju andras pengar.”  Någon motsvarande nolltolerans gäller uppenbarligen inte inom socialdemokratin trots att även de hanterar andras pengar!

Hulth glömde lämpligt nog att i sina snyftvalser nämna att han skulle ha blivit långt ifrån lottlös vid en röd avgång. Han hade landat mjukt med en väl utvecklad fallskärm i form av full pension på 40 571 kr/mån fram till sin 65-årsdag – totalt 13 620 000 som plåster på de påstådda såren.

Så småningom fick hr Hulth ett uppdrag som med råge torde motsvara hans kvalifikationer: han blev ordförande i Hotell- och restaurangfacket .Tala om att sätta bocken till trädgårdsmästare! Hulths efterträdare i Stadshuset blev en kvinna – en av de mest frekventa gästerna vid Hulths bord – dvs.  i praktiken ”en av grabbarna”!

När Hulth utsetts till direktör för den svenska hotell- och restaurangrörelsen ryktades det att en representant för Arbetsgivarföreningen konstaterat att ”Det fattas väl bara att han anställer Marjasin som controller.”

Traditionen går vidare ”Det som har varit, har varit” kommenterade Annika Billströms sina många representationstillfällen med  kollegan mm Mats Hulth.

Hulth lanserade Annika Billström som sin efterträdare 1998. De hade tidigare haft ett förhållande. Peter Kadhammar avslöjade i AB den 27 juni 2006  under rubriken ”Makt, politik och kärlek” att ”det pratats om deras resor tillsammans och hur han coachade henne.” Lena Nyberg, som också vill bli socialdemokratisk ledare i Stockholm ansåg att ”det var osunt att Billström hade ett förhållande med sin chef. De var dessutom gifta på var sitt håll.”

2006 avslöjades att borgarrådet Annika Billström, fastighets- och gatuborgarrådet Rönngren, stadsdirektör Sundling (tidigare socialdemokratisk parikassör!) bjöd sex partikamrater från gruppstyrelsen i riksdagen på middag på Sturehofs slott den 4 maj 2006.  Trerättersmiddagen med vin och avec kostade 29 962 kr och bröt mot reglerna för representation. På SvD:s fråga varför det dracks avec när Stockholm har spritfri representation” svarade Sundling: ” Var avec med på räkningen? Det kommer jag ärligt talat inte ihåg vad det bestod av.”

Sundelin ansåg vidare att ”middagen gagnade alla stockholmare” eftersom man sade sig ha ”diskuterat trängselskatten och bostadsbyggandet i Stockholm.”

Malin Siwe ansåg i DN den 13 juli att ”när sossar pratar politik med sossar ska partiet ta notan Inte skattebetalarna i Stockholm.”

Trots utmärkta T-bane- och bussförbindelser  föredrog det glada gänget att åka båt till middagen för 12 716 kr  inklusive vin och chartrad buss hem för 2 133 kr!  Eftersom enhetstaxan precis införts så hade färden  kostat 20 kr per man för enkel resa.

Pettersson tackar än en gång signaturen ISM och fortsättning följer…


Dec 8 2011

Den moraliska rötan i rörelsen…

Pettersson fick ett brev med ord och inga visor…

Nacka den 4 december 2011

Till Socialdemokraterna: Partisekreterare Carin Jämtin, Partiordförande Håkan Juholt f k, Kanslichef Sven-Erik Söder, gruppledare Carina Moberg samt Marita Ulvskog, Lars Stjernkvist, Ingvar Carlsson och Verkställande utskottet  f. k.

Den moraliska rötan i Rörelsen

Den självutnämnda socialistiska aristokratin: Man blev knappast förvånad över att ännu en politisk understödstagare ertappats med fingrarna i den skattefinansierade syltburken.  Den skamfilade – för att inte säga ruttna – moralen inom socialdemokratin är långt ifrån någon nyhet..

Parasiterandet inom i de s-märkta leden har pågått länge och förruttnelseprocessen inom socialdemokratin har gång på gång avslöjats.  Partiets företrädare tycks anse att de svenska skattebetalarna har en allmän försörjningsplikt för allehanda politiska skojare. Den ständigt omtuggade tesen om ”rättvisa och solidaritet” gäller inte det politiska frälset. Högtidstalens – och förstamajtalens högtravande retorik saknar sedan länge all trovärdighet, eftersom ni inte lever som ni lär. Partitoppen rymmer många politiska lindansare som håller balansen genom att säga en sak och göra en annan.

Göran Skytte har konstaterat att  ”Den svenska fiffelkulturen har vuxit fram i det socialdemokratiska samhället. Denna anda av girighet, fusk oh omoral har utvecklats inom folkhemmets väggar” och att ”fiffelmentaliteten  hängde samman med världens högsta skatter i kombination med världens mest hycklande jämlikhetsretorik.”

I Nordkorea och på Kuba stjäl de socialistiska aristokraterna friskt från statskassan.  Men också i Sverige har nomenklaturan hittat en lång rad möjligheter att dryga ut lönen. Vi har nämligen fått en politisk klass med ofattbara privilegier fullt jämförbar med den, nordkoreanska, kubanska och f d sovjetiska nomenklaturan på den tid det begav sig.

Det är givetvis stötande att Rörelsens företrädare skor sig på de sämre ställda grupper, som de säger sig representera.  Den röda  tråden mellan affärerna är inte bristen på moral utan förekomsten av dubbelmoral. Det måste tydligen gång på gång påpekas att oåtalad, ostraffad och oinburad  inte är samma sak som oförvitlig och hederlig.

Den s-märkta ideologin gör gång på gång bankrutt i möte med verkligheten.  2004 skrev Wanja Lundby Wedin i Wanjas brevlåda om Skandia-affären: ”Direktörernas girighet verkar inte ha några gränser, när det gäller pensionerna men också genom att det riskerar att urholka samhällsmoralen. Direktörerna bör här föregå med gott exempel och värna etik och moral.”  Jag föreslår att fru Jämtin gör tankeexperimentet att byta  ut ”direktörerna” mot socialdemokraterna!

När sossarna själva skall exemplifiera gammaldags svensk hederlighet  inom Rörelsen kommer de alltid dragandes med  är att Aina Erlander,  som efter Tages död besökte statsrådsberedningen och lämnade tillbaka några blyertspennor märkta ”tillhör statsverket.”  Detta tycks vara det enda exempel på ärlighet man lyckats leta fram!

(Bort)förklaringarnas glada dagar: Vi har sett det många gånger förut. Varje gång en hög representant för den röda aristokratin ertappas med att göra det som hon eller han offentligt förkastar – som att smita från skatten, köpa och sälja bostadsrätt, grogga på skattebetalarnas bekostnad, tillskansa sig ersättning för dubbelt boende etc etc  går dementmaskinen på högvarv. När de  politiska understödstagarna avslöjas  med ersättningar som inte tål dagsljus kommer de med hymlanden, pinsamma bortförklaringar och urskuldanden.

”Fifflet. myglet, fusket, slarvet” och alla andra eufemismer för moralisk röta och för grova bedrägerier med skattebetalarnas pengar får ytterligare näring och bränsle av de korkade förklaringar och krystade undanflykter som de ertappade torgför till sitt försvar.

Man har inte förstått regelverket, inte gjort något olagligt, inte fifflat, man har  utsetts  till syndabock. Det handlar inte om syndabockar utan om utkrävande av ansvar.

Att en person i förtroendeställning ens vågar svänga sig med att han/hon ”förbisett”, ”inte vetat”, ”inte förstått”, ”råkat slarva”  eller hävda att man ”handlat inom ramen för gällande föreskrifter och regelverk” är givetvis oacceptabelt. Andra oacceptabla bortförklaringar är att ohederligheten berodde på ”missförstånd, stress, bristande tid, oklara regler och okunskap.”

I den s-märkta roffarkulturen är allt tillåtet så länge det inte upptäcks och avslöjas. När liken i de s-märkta garderoberna avslöjas är det givetvis bekvämt att hänvisa till oklara regler och ingångna avtal.

Förstår man inte det orimliga i att man inte har rätt att ta ut traktamente för ökade levnadskostnader som man ö h t inte haft, tagit ut full lön när man legat på sjukhus, inte förstått att man befinner sig på en porrklubb p g a  att ”det var så rökigt i lokalen”, inte skall kröka på skattebetalarnas bekostnad, tränga sig före i bostadskön  – eller som nu i fallet Juholt  – låta skattebetalarna stå för ”kulbons” hyra,  ta ut dubbla reseersättningar, etc etc skall man givetvis inte ha några som helst förtroendeuppdrag eller höga positioner. Ett sådant förfarande ger nämligen intryck inte bara av dumhet utan av vederbörande nonchalerar allvaret i dylik trolöshet. 

Frågan som inställer sig är hur de hanterar  andra frågor när de är så omdömeslösa, okunniga och spelat ovetande? Det handlar ju om nationens främsta företrädare med mandat att bestämma över vilka lagar och regler som skall gälla i Sverige.

Om en vanlig medborgare gör sig skyldig till motsvarande ohederlighet/brottslighet hade det utan tvivel resulterat i polisanmälan med åtföljande rättsaliga åtgärder.

Eftersom alla eventuella polisanmälningar  mot politikern läggs ner borde brottsbalken utrustas med en särskild paragraf för ohederliga politiker.

Den s-märkta roffarmentaliteten: På 1960-talet skanderade vänstern gärna om ”stanken från Enskilda banken.”  2009 luktade det lika illa från LO-borgen och från de företag, där LO är ägare.

Olle Sahlström, ombudsman i LO, som skrivit flera böcker moralen inom arbetarrörelsen  konstaterade  i DN den 1 februari 2005  i samband med  Ola Raskaffären att ”LO har förlorat sin moral.”  och krävde att LO skulle tillsätta en etikkommission: ”Mönstret är tydligt. Lägenhetsfiffel, porrklubbsbesök, jag ser det som ett överhetsproblem. Det handlar om en arbetarrörelse som förlorat mycket av sin moral. Med  sina handlingar säger de till medlemmarna i socialdemokratin och LO: ’Glöm det där med jämlikhet och solidaritet, sko dig i stället, gör som jag.’  Så tar man livet av det som finns kvar av arbetarrörelsen.” [1]

Under rubriken ”Välfärdsstaten i Machiavellis klor”  konstaterade Anders  Isaksson i en ledare i DN    att  ”folkets trygghetssystem inte duger åt folkets egna företrädare. De beviljar sig själva bättre avgångsvederlag och långt högre pensioner med betydligt kortare kvalifikationstid än vad de beslutar för medborgarna.  Vid sjukdom kan de också välja att stanna hemma med full lön i stället för att förlora pengar på att sjukskriva sig. ”

”Även i bostadspolitiken har makthavarna för egen del undandragit sig konsekvenserna av sina egna beslut dels genom  att deras anhöriga slussas förbi köerna till lediga hyreslägenheter i Stockholms innerstad, dels genom att flertalet rikdagsledamöter erbjuds subventionerade lägenheter i riksdagens egna hyreshus” skrev Isaksson.

Socialdemokraterna har gett hyckleriet ett ansikte: De som ertappas med slevarna i  det skattefinansierade grötfatet är de som mest  högljutt talar om ”rättvisa,  solidaritet och jämlikhet”. Solidaritetens gränser åskådliggörs gång på gång i Rörelsen.[2]

Enn Kokk  gav i  boken ”Vad blev ni av, ljuva drömmar” [3]ännu en gång hyckleriet  ett ansikte:. ”Den som inte förstått att jämlikheten är det främsta målet för just socialdemokratin har inte förstått mycket av socialdemokratins väsen”  Han borde efter 24 år på allehanda centrala positioner i  det socialdemokratiska partihögkvarteret. Dock tycks debatten om den röda adeln i Rosenbad och LO-borgen – fackpamparnas höga löner, pensionsförmåner, bostadsmygel, bidragsfusk, kampen vid köttgrytorna i Stockholms arbetarkommun, s-märkta statsråds löner och förmåner, den politiska överklassens krökande och porrklubbsbesök på skattebetalarnas bekostnad och all annan korruption -  helt  ha  förbigått honom.

Illusionen om ”rättvisa, solidaritet och jämlikhet” måste till varje pris upprätthållas, eftersom det är den förhärskande självbilden. 

När socialdemokraternas dåvarande kommunikationschef Carina Persson intervjuades i Dagens Media  våren 2005  om hur hon såg på  de många politiska affärerna svarade hon att ”Det tråkigaste med skandalrapporteringen  (!) är att det som är den faktiska grunden i vårt budskap inte får plats. ” Vad nu det kan bero på!

De vackra frasernas ihållighet avslöjas gång på gång. Socialdemokraterna talar gärna om ”alla människors lika värde” men sätter bara värde på sig själva.  Ni har sedan länge förlorat all trovärdighet, när det gäller det inlärda mantrat om ”alla  människors lika värde.” Den påbjudna lojaliteten begränsas m a o till den inre kretsen. Ingen s-märkt politiker vare sig på riks- eller kommunal nivå avstår från att berika sig på andras – dvs skattebetalarnas – bekostnad när tillfälle ges.

Göran Persson herrgårdsköp, regeringens utnämningar och diverse gräddfiler till innerstadslägenheter för rörelseföreträdare och deras barn har utmärkt en ”sossetet” som lever högt över huvudet på ”vanligt folk” – det folk man i decennier sagt sig företräda  .

Konsten att leva gott på andras bekostnad är en konst det politiska frälset behärskar till fulländning.

Vill man – som finansminister Bosse Ringholm – se på fotboll kan man beordra fram regeringsplanet till en kostnad för skattebetalarna på 150 000 kr Dessutom ledde han en fotbollsklubb  som fifflade med skatten. Som tack blev han dessutom befordrad till vice statsminister!

Det är givetvis inte rimligt att en enda krona av skattebetalarnas eller LO-kollektivets går till porrklubbsbesök och inköp av löspenisar. Det är inte rimligt att man förmedlar attraktiva lägenheter och sommarstugor till rabatterade priser till fackliga ledare när de egentligen skulle ha gått till behövande och utsatta kvinnor

I valrörelsen 2002 häcklade Göran Persson  skamlöst moderatledaren Bo Lundgren för att han lånat till en villa I Djursholm samtidigt som han själv planerade för ett minst dubbelt så dyrt förvärv.

Den 1 juni 2006 skrev regissören Gunnel Bergström på SvD Brännpunkt  under rubriken ”Jag är arg och förfärad” att ”vår socialdemokratiska överklass inte bara berikar sig på ett otillbörligt sätt, de talar med kluven tunga, angriper offentligen bonusar som de själva röstat igenom, köper röster med löften som de saklöst bryter när valet är över och använder en demagogisk retorik för att dölja vad de har för sig.”  Hon avslutar sin artikel med en referens till franska revolutionen då giljotinen  som bekant plockades fram för att göra upp med orättvisorna i samhället : ”Den franska adeln applåderade förtjust betjänten Figaros uppror mot sin greve men hade inte en tanke på att avstå från egna privilegier. Det har inte heller Wanja Lundby-Wedin 7…/  och givetvis inte vår statsminister, dessutom godsägare.”

Göran Skytte har konstaterat att  ”Den svenska fiffelkulturen har vuxit fram i det socialdemokratiska samhället. Denna  anda av girighet, fusk oh omoral har utvecklats inom folkhemmets väggar” och att ”fiffelmentaliteten hängde samman med världens högsta skatter i kombination med världens mest hycklande jämlikhetsretorik.”

Listan över statsråd, kommunalt och fackligt förtroendevalda som avslöjats med gräddfiler, bedrägerier och korruption kan göras hur lång som helst.

Vi har nämligen fått en politisk klass med ofattbara privilegier fullt jämförbar med den sovjetiska nomenklaturan på den tid det begav sig.

Här följer ett antal brev som en påminnelse ett litet urval exempel som visar att det i decennier myglats inom Rörelsen. Avslöjandena om myglet har dock hanterats mer eller mindre snyggt. Till den ”snyggare” hanteringen hörde Olof Palmes konvertering av ett föreläsningsarvode i USA till terminsavgift för en av sönernas collegestudier.

De följande exemplen på s-märkta skurkar är givetvis endast toppen av et gigantiskt isberg.  Listan på bristande etik och på myglande socialdemokrater kan göras hur lång som helst.  Det är bara en liten del av den s-märkta byken som tvättats offentligt.

”Cirkus (s)”  med sina fallskärmshoppare, bonusakrobater, kontokortspajaser, kvittoklippare, porrklubbsbesökare, bostadstrixare och andra ur den s k ”politiska eliten” gör gång  på gång bort sig i en hopplös härva av undanflykter, bortförklaringar och självmotsägelser. Juholt är inget undantag. Snarare tvärtom.

Att fifflet dvs korruptionen varit förödande för förtroendet för socialdemokratin har som bekant redan visat sig i två val!

Signatur ISM  som skrivit till S och till Pettersson under sitt riktiga namn. 
[1] DN, Juan Flores 1 februari 2005
[2]  Mats Johansson, Sunt förnuft nr 1:2005
[3] Ordfront 2002


Dec 2 2011

Korruption

Av Stefan K

Den i Berlin baserade Transparency Internationals presenterade igår en lista över världens minst och mest korrumperade länder.

De minst korrumperade länderna:

  1. Nya Zeeland
  2. Danmark
  3. Finland
  4. Sverige
  5. Singapore
  6. Norge
  7. Nederländerna
  8. Australien
  9. Schweiz
  10. Kanada

De mest korrumperade länderna:

  1. Somalia
  2. Nordkorea
  3. Burma
  4. Afghanistan
  5. Uzbekistan
  6. Turkmenistan
  7. Sudan
  8. Irak
  9. Haiti
  10. Burundi

Hela listan kan ni ta del av här.


Maj 15 2011

Topp polis gripen för korruption

Av Pettersson som från skoltiden minns när vi fick lära oss om Englands poliser ”Bobbies” som obeväpnade vandrade på Londons gator, höll ordning på busarna och var ett föredöme för all världens polis.

Nu är det andra tider ─ Inspector Mohammed Razaq, 51, greps nyligen av sina egna misstänkt för korruption och oredlighet i ett offentligt ämbete.

The Sun


Mar 4 2011

Kaosets Afrika

Av Stefan K

Lugnet har väl lagt sig över de nordafrikanska staterna Egypten och Tunisien efter veckor av protester och våld. I dag står Libyen i blickpunkten för världens regeringar och landets riskerar uppenbarligen ett inbördeskrig med allt vad det innebär.

Nu är Afrika en kontinent i upplösning där diktaturer, terrororganisationer, klaner och olika etniska grupper strider om makten i snart varje land. Över detta vilar också en skugga från korrumperade regeringar, maktgalna dårar, analfabetism, fattigdom och naturkatastrofer.

En rapport från morgonens Afrika:

  • Sex kvinnor sköts ihjäl av säkerhetsstyrkor i huvudstaden Abidjan, Elfenbenskusten, då de demonstrerade för att presidenten Laurent Gbagbo ska avgå med omedelbar verkan efter valförlusten.
  • Somaliska pirater försökte attackera ett danskt lastfartyg, men jagades på flykten av beväpnade vakter ombord.
  • En expertgrupp i FN uppmanar det internationella samfundet att bilda en fond för våldtagna kvinnor i krigets Kongo-Kinshasa. I fjol beräknas antalet våldtagna kvinnor uppgå till 15 000 och förövarna var inhemska och utländska rebellstyrkor.
  • Över 300 kvinnor och barn har flytt från det sudanesiska gränsområdet Abyei efter tre dagars strider som kostat dussintalet människor livet.

Fyra nyheter som rapporterats in bara denna morgon. Nu förväntas i vanlig ordning att västvärlden griper in, men frågor måste ställas. Varför klarar denna enorma kontinent inte av att enas, hålla sams, införa demokratier, ge invånarna mänskliga rättigheter och samhällskick som håller sig fria från korruption och våld? Hur mycket ska vi i den fria och demokratiska världen ställa upp med och är det vi som ska ta ansvaret att reda upp alla problem? Kan alla dessa stater och deras regeringar helt frånta sig ansvaret och skjuta över detta på övriga världen?

Naturens krafter rår vi inte över och de miljontals människor som drabbats av hungerkatastrofer, översvämningar och jordbävningar är värda all den hjälp de kan få. Tyvärr är det aldrig dom vi ser bland flyktingströmmarna över Medelhavet.

Människan egna handlingar rår var och en däremot över. Därför känner jag personligen att ansvaret för krig, oroligheter, illa skötta ekonomier, korrumperade regeringar och vanvårdade välfärdssystem ligger hos den enskilda staten och inte hos skattebetalare i den del av världen som lyckats bemästra ansvaret för de egna medborgarna och skapat en demokratisk och harmonisk samhällsordning.


Okt 14 2010

Korruption, inavel och utbildning

Av Tommy Pettersson

Jag har letat länge och verkligen försökt hitta något som är bra med de islamska länderna och äntligen har jag funnit vad jag sökt. Dessutom 2 (två) saker på en gång, så jag får passa på att be om ursäkt för att jag någon gång nämnt att där Allah och hans profet härskar finns det inget invånarna är bäst på.

Länderna med muslimsk befolkning är överlägset bäst på korruption, ingenstans i världen är korruptionen så utbredd som hos Muhammeds tjänare. Titta på denna lista.

Inavel, det vill säga kusingifte är de också utan tvekan bäst på av de länder det finns någon statistik om och det finns det i princip över hela världen med undantag av det svarta Afrika.

I Sydsvenskan kunde vi för en tid sedan läsa om Gaza och där stod ”Det vanligaste är problem med missbildningar och hjärnskador på grund av inavel. – Familjerna gifter bort sina barn med nära släktingar för att behålla pengarna inom släkten, trots att de vet att barnen blir sjuka” konstigt nog får vi bara läsa om krigsskadade barn.  

Om korruptionen och inaveln hänger ihop vet jag inte men det är något som inte fungerar i dessa länder. Trots enorma rikedomar så står de och stampar i medeltiden. av världens bästa universitet har de inget bland de 100 bästa. På plats 180 kommer det första som ligger i Malaysia och på plats 247 det första arabiska och detta trots att de utgör 20-25 % av världens befolkning.

Jag vill inte gärna tro att vissa människor − individer − är dummare än andra och då återstår inte så mycket att välja på. Jag tror det är islam som är boven bakom inaveln, korruptionen och utbildningsnivån.  

Karta över kusingiften