Aug 27 2012

Riksdagens protokoll 1989/90:46, Luciabeslutet

Av Pettersson

Uppdatering 2012-08-27: Det är dags för en repris på nedanstående artikel. Året var 1989. Sverige far fullt och den socialdemokratiska regeringen stängde gränsen för invandring för alla utom FN:s konventionsflyktingar.

1989 sökte 29 000 människor asyl i vårt land och det befann sig 23 000 på olika förläggningar i landet. 

2012 väntas enligt prognoser som stadigt höjs 38 000 och nästa år 41 000 asylsökande komma till vårt land och för närvarande befinner sig 37 000 asylsökande i landet.

Det är skrämmande siffror och gränserna är fortfarande vidöppna. Det kommer att uppstå enorma påfrestningar på vårt samhälle. Att ta emot människor vi inte kan ta hand om eller ge ett värdigt liv har inget med humanism att göra, det är dumhet och kommer bara att drabba oss själva.

Tidigare juli 2011: 9 § Information från regeringen om asylpolitiken

Riksdagens protokoll 1989/90:46 sidan 78

Statsrådet MAJ-LIS LÖÖW:

Herr talman! Jag har bett att få ta kammarens tid i anspråk för att infor­mera om ett regeringsbeslut i dag, föranlett av att det svenska flyktingmotta­gandet befinner sig i en kris.

Under andra halvåret 1989 beräknas drygt 20 000 personer söka asyl i Sve­rige. Denna siffra motsvarar vad som beräknades för hela budgetåret 1989/90. Totalt uppskattas ca 29 000 söka asyl i Sverige under 1989, mot drygt 19000 under 1988. I denna siffra finns en ny stor grupp, nämligen ca 5 000 turkbulgarer

Samtidigt finns närmare 7 000 människor, som har fått arbets- och uppe­hållstillstånd, på förläggningar i väntan på en kommunplats. Sammanlagt finns för närvarande 23 000 människor på invandrarverkets förläggningar

Avtal sluts för närvarande mellan invandrarverket och kommunerna om den kommunala mottagningen av flyktingar nästa år. Enligt invandrarver­kets bedömning kommer kommunerna att ta emot ett avsevärt större antal flyktingar 1990 än under 1989, då 18 000 personer placerades ut i kommu­nerna.

Hela nästa års utrymme kan emellertid redan nu beräknas vara i stort sett intecknat av de människor som i dag finns på förläggningan

Det torde inte ha undgått någon att den stora inströmmningen under se­nare tid har tvingat fram extraordnära åtgärder: bostadsplattformar, fartyg, tält, husvagnar etc.

Påfrestningarna har medfört att mottagandet inte längre kan ske i de vär­diga former som eftersträvas och som ofta tas upp i debatterna här i kamma­ren.

Den 2 november i år lade regeringen fram ett program som syftade till att motverka den s.k. dokumentlösheten och att underlätta för kommunerna att ta emot ännu fler flyktingar. Även om dessa åtgärder på sikt får önskad ef­fekt har den fortsatt höga tillströmmningen skapat en ohållbar situation.

Regeringen har därför funnit att andra åtgärder måste vidtas för att man skall komma till rätta med situationen. Asyl kommer endast att ges till de asylsökande som uppfyller kraven enligt FN:s flyktingkonvention och till dem som i övrigt har särskilt starka skyddsbehov.

Förändringen innebär att det inte längre blir möjligt att få asyl som krigs­vägrare eller s.k. de factoflyktingar, om inte särskilt starka skyddsbehov fö­religgen

Det nu aktuella beslutet har fattats med stöd av bestämmelserna om ”sär­skilda skäl” som anges i utlänningslagen 3 kap. 4§ andra stycket 2. För att dessa särskilda skäl skall kunna tillämpas krävs enligt proposition. 1988/89:86 ”att förhållandena är sådana att det bedöms vara nödvändigt för att reglera invandringen”. Det skall ”vara fråga om så pass många personer att det skulle medföra stora påfrestningar för det svenska samhället och den svenska flyktingmottagningen att ta emot dem i Sverige”. Det är den situa­tionen som vi anser att vi i dag befinner oss i.

Förändringen gäller tills vidare. När en omprövning kan ske går för närva­rande inte att bedöma. Jag tycker att det är angeläget att tala om att den särskilda praxis för barnfamiljer som regeringen tillkännagav den 31 maj 1989 inte berörs. Det innebär att barnfamiljer som har ansökt om uppehålls­tillstånd och som därefter har vistats i Sverige i mer än ett år och ännu inte fått något slutligt beslut, får stanna om inte vissa skäl talar emot.

Herr talman! Ökningen av antalet asylsökande i Sverige har föranletts av flera samverkande faktorer; den snabba handläggningen av asylansökningar, bra mottagning i kommunerna och en generös lagstiftning. Detta har gjort det naturligt för många att söka asyl i Sverige i stället för i andra länder i Europa.

Vi har nu nått gränsen för vad vi klarar av. Skall vi framöver på ett bra sätt bereda en fristad åt dem som behöver den allra mest, måste vi i dag in­skränka möjligheterna för andra att få uppehållstillstånd i Sverige. Jag vill för säkerhets skull än en gång understryka att asyl kommer att ges till dem som uppfyller kraven enligt FN;s flyktingkonvention och till dem som i öv­rigt har särskilt starka skyddsbehov.

Avslutningsvis vill jag säga att det självfallet har varit ett svårt beslut att fatta, men regeringen har bedömt det som ett nödvändigt beslut.

Gullan Lindblad (M)

Herr talman! Det är bara att konstatera att verkligheten nu har nått rege­ring och riksdag även när det gäller flykting- och invandrarpolitik. Vi mode­rater ställer oss bakom regeringens beslut, inte minst eftersom det är ett gammalt moderat krav som regeringen nu gör till sin politik – nämligen att man ska ta emot flyktingar enligt FN konventionens bestämmelser med en generös tillämpning.

 Var Ingvar Carlssons socialdemokratiska regering rasister eftersom de totalstoppade invandringen?   

Var Tage Erlander rasist som 1965 sade: ”Vi svenskar lever ju i en så oändligt mycket lyckligare lottad situation. Vårt lands befolkning är homogen, inte bara i fråga om rasen utan också i många andra avseenden.”

Var Herbert Tingsten, den store liberalen och tidningsmannen rasist som yttrade detta ”I fråga om allmän avspänning i politik och offentligt liv över huvud har utan tvivel de skandinaviska staterna kommit längst. De allmänna orsakerna är uppenbara. En hög levnadsstandard kombineras med en nästan enastående homogenitet i fråga om nationalitet, språk och religion. Några etniska eller språkliga skiljelinjer, verkliga eller föreställda, finns inte. Därmed bortfaller konflikter eller problem, som i flertalet välfärdsdemokratier stör enhetligheten och i några medför betydande svårigheter…”

− Pettersson undrar om Carlsson, Erlander och Tingsten inte var rasister varför är Sverigedemokraterna det? Någon som kan förklara?


Aug 21 2012

Socialdemokrat skäms över partiets antisemitism

Av Stefan K

”Jag är rädd för den ökande anti-semitismen i mitt parti”.

Krister Kronlid (S) från Västra Götaland skäms över Ilmar Reepalus antisemitiska uttalanden och räds de starka antisemitiska strömningarna inom socialdemokratin. Enligt Kronlid förekommer dessa antisemitiska strömningar främst inom SSU och dessa görs sig mest hörda genom ungdomar med rötterna i Mellanöstern. Fakta förnekas självklart från centralt håll, hävdar Kronlid, som också fått utstå hot från de egna leden p.g.a. sin Israelvänliga framtoning.

Att det råder rasism inom de socialdemokratiska leden är väl ingen direkt nyhet. Rasbiologi och Luciabeslutet är väl två exempel på detta. Nu låter inte kritiken vänta på sig och självklart går vänstersocialismens fanbärare Aftonbladet i spetsen och Jan Helins medarbetare Daniel Swedin uppmanar Kronlid att kontakta SSU för att be om ursäkt för ”sin rasistiska anklagelse”.

Källa: Världen Idag


Mar 4 2012

Det är skillnad på folk och folk

Av Pettersson

Den ene var statsministern 1986-1991 och 1994-1996 och partiledare 1986-1996. Under sin tid som statsminister totalstoppade han invandringen 1989. Läs HÄR och HÄR

Den förste kallas en klok och ansvarsfull statsman.

Den andre är partiledare sedan 2005 och riksdagsman sedan 2010. Han vill om han någon gång blir statsminister göra detsamma som den som kallas klok och ansvarsfull gjorde.

För det kallas han rasist och ansvarslös…

-Pettersson undrar varför det är skillnad på samma sak beroende på vem som gör den? 


Okt 17 2010

Den 13 december 1989

 Av Tommy Pettersson

Den 13 december 1989 firades Lucia över hela landet, det var högkonjunktur men ändå stora underskott i de offentliga finanserna. Flyktingar anlände i strid ström och det svenska mottagningssystemet höll på att kollapsa, det var ont om arbeten och bostäder till alla nyanlända. Regeringen var tvungen att agera, då tog den dåvarande socialdemokratiska regeringen under ledning av statsminister Ingvar Carlsson det så kallade Luciabeslutet.

Det innebar att asylrätten enbart skulle gälla konventionsflyktingar och att ”de facto-flyktingar” med synnerligen starka skyddsbehov tas emot, d.v.s. mindre än 10 % av alla som kom till Sverige. Sverige stängde gränserna för vanlig invandring. Sverige var fullt. Det beslutet gällde till den 1991 då vi fick en borglig regering med Bengt Westerberg (FP) som socialminister han drev med hot om att spräcka regeringen igenom att riva upp Luciabeslutet mot Moderaternas och Centerpartiets vilja.

2010 står det i Sverigedemokraterna  invandringspolitiska program ”Asyl skall endast beviljas åt personer av två kategorier: De som uppfyller kriterierna i FN:s flyktingkonvention (Genèvekonventionen). Ett mindre antal kvotflyktingar som erbjuds asyl enligt avtal med UNHCR.
Undantagsvis kan tillfälliga uppehållstillstånd utfärdas för personer som inte fullt ut lever upp till FN-konventionens krav, men som av ytterst starka humanitära skäl ändå inte kan återvända till sitt hemland med omedelbar verkan.”

Sverigedemokraternas program är nästan identiskt med den socialdemokratiska politiken för 20 år sedan. Vad är skillnaden mellan dessa 20 år? Är Sverige mindre fullt? Är det lättare för invandrare att få jobb och bostad? 

Var den regering som satt 1989-1991 rasister? Om så var fallet är Mona Sahlin rasist? Hon var arbetsmarknadsminister 1990-91 i den regering som drev samma invandringspolitik som Sverigedemokraterna vill göra idag.  Om Sahlin inte är rasist och istället var med och drev en klok politik, varför ska då….ja ni är inte dumma. 

Visst är det konstigt att den ena kallas något för det de eventuellt tänker göra medan de andra slipper för det de gjort.

Ovanstående här skickat som insändare till Södermanlands Nyheters Ordet Fritt den 16 oktober 2010.