Första stoppet
Av Eva-Marie
Första stoppet blev vid Grimeton, världsarvet Grimeton strax utanför Varberg. År 1920 beslutade riksdagen att en radiostation för trådlös telegrafi över Atlanten skulle byggas.Anledningen var att Sverige skulle bli oberoende av andra länders telekablar. Den ekonomiska utvecklingen i USA, men också de svenska emigranternas påtryckninger hade gjort detta nödvändigt.
Nej jag backar bandet lite….första stoppet var vid en bensinmack på Munkhättegatan i Malmö där det fortfarande finns en massa skit efter en av Malmös yrkeskriminella som dog av ett antal kulor i huvudet för några år sedan. Nog om det vi svängde efter det ut på motorvägen och hade 25 mil framför oss innan vi var framme vid dagens kulturella inslag i vår turisttillvaro. Jag väljer att göra bilderna små men de går att klicka på för att få de i större format. Klicka på.
Väl framme fikade vi och….. jäklar vad det luktade koskit, inget jag är vand vid men smörgåsarna slank ner och kaffet därtill. Vi hade en timme till nästa guidade rundvandring så vi satt lugnt och insöp atmosfären. Detta kändes så exotiskt för en stadsbo och härligt på samma gång.
Det kostade 75 koronor att följa med den unga tösen och hon informerade oss som ett rinnande vatten om denna plats som sedan år 2004 varit uppförd på UNESCO:s lista över världsarv över platser som är omistliga för mänskligheten.
Hon hade att förtälja att några män från telegrafstyrelsen begav sig ut på landet för att finna den bästa platsen för detta projekt med att bygga radiostation. I samtal och förhandlingar med traktens bönder blev samtalen mer och mer frispråkiga i takt med bönderna generositet med konjak.
En bonde trodde att kornas svansar skulle ställa sig rakt upp och från toffsen skulle det spraka radiovågor som man kunde läsa meddelande ifrån. En tänkte sig att säkerheten kunde inte vara så stor utan man kunde säker gå bort till en mast och se vågorna och läsa vad där stod när de sändes iväg över Atlanten.
Jag tog en massa bilder och i själva stationen var där mycket roligt att dokumentera till exempel denna, men jag tror att det var en inaktuell förbudsskylt. Så mycket knappar, rattar, reglage, spakar, visare, mätare, vred, lampor, magneter, generatorer, reaktanter, plåster, tidsangivelser, morsenycklar, pappersremsor, radioapparater, krussiduller, pruttilurer, mojänger och allt annat som jag inte vet namnet på.
Oj vad där fanns konstiga grejer från en svunnen tid då det kostade en dagslön att skicka iväg ”Hjärtliga Gratulationer”. Utanför hittade jag en häftig gammal bensinpump och döm om min förvåning den var från Malmö. Så var jag hemma igen… jag som för några veckor liksom ”rymt fältet”
Nu är vi framme i Västergötland och snart skall vi gå och äta middag på Carinas Bar och kök tror jag att det heter. Ha de…
Lindström
4 juli, 2012 kl 01:44
hej på er
allemand här håller jag med dig ett ställe att gilla.
Ser man på hane att du bott just där, luktade det lika mycket ko då? Jag har aldrig någonsin varit på en plats som luktat så mycket ko.
SvenneJohan gör dig ett besök dit för det var häftigt
Eva-Marie
3 juli, 2012 kl 21:52
Bodde där några år på 80-talet.
3 juli, 2012 kl 20:39
Vad härligt det låter! : )
3 juli, 2012 kl 20:21
@hane, under tiden stationen var aktiv eller senare?
3 juli, 2012 kl 20:06
Bodde i Griemton under några år. En fin plats i detta land.
Prästen hade ett helt fotbollslag till barn.
3 juli, 2012 kl 19:34
Ett ställe jag gillar, mycket elektricitet och mycket historia.