Dag 2 Lidköping

  • Sharebar


Av Eva-Marie

Det är andra dagen på min semester och jag mår som fina fisken. Jag känner igen mig inte endast för att jag varit i denna stad tidigare utan jag känner igen människorna. De liknar mig och dom liknar människor som man under min barndom och ungdom vandrade mitt ibland i min stad Malmö. Ni har säkert hört det som blivit Malmös signum ” Jag trivs i Malmö för det liknar Irak eller ett annat arabland”

Jag befinner mig för tillfället i Lidköping som är beläget intill Vänern och ån Lidan delar staden i gamla och nya delen. Jag känner mig hemma, förLidköping liknar Sverige, ett Sverige så som jag önskar ha det. Vi har nu varit flera timmar i staden och endast en kvinna med huckle har skådats.Jag inser att Lidköpingsborna inte i sin vildaste fantasi skulle förstå hur jag har det i min stad.

Jag vet att jag nu i och med att jag sticker ut hakan med att jag trivs och känner mig hemma bland likar, kan få på faan för att jag vågar säga det högt och att jag sätter det på pränt. Det har sedan ett tag tillbaka blivit fult för en svensk att älska sitt land. Det är något man skall hålla för sig själv och den knutna näven skall ligga förlamad i fickan. Det är jag trött på och det har jag slutat med.

Denna semester kommer att bli ett frossande i för mig ”exotiska” inslag. Alldeles lika är vi inte och då tänker jag på den härliga dialekten som talas här, jag tänker på ”Macken” och Roy och Roger. ibland stannar jag upp när människor möts för att ”tjuvlyssna” lite.

En annan sak som är olikt Malmö och också en stor fördel det är vinden, det blåser nästan ingenting här i denna stad. Ovanligt för mig men enligt damen på fiket som var uppvuxen på Skaraslätten blåser det där på slätten liksom i Malmö.

Om en stund vänder vi åter till vandrarhemmets mycket lugna avslappnade  stämning och förbereder oss för kvällens musikunderhållning bakom kaffestugan och det återkommer jag till imorgon.

Bilden visar där vi bor och håll med om att det är fint och med flaggan på fasaden är det som pricken över i-et.Kanske en liten tupplur innan kvällsfikat intages med medhavt lådvin och tilltugg.

Man önskar att livet kunde vara så enkelt alltid men då hade man nog å andra sidan inte uppskattat miljöombytet så mycket som jag gör just nu. Man blir hemmablind och med denna resa inser jag att Malmö kan jag vara förutan.

Etiketter: ,

Detta inlägg postades onsdag, 4 juli, 2012 kl 14:08i Inrikes, Om livet och naturen.Du kan följa alla svar till detta inlägg via RSS 2.0 flödet. Både kommentering och pingning är för närvarande avstängt.

5 kommentarer till “Dag 2 Lidköping”

  • malmo skriver:
    5 juli, 2012 kl 08:55

    Hej allemand min mamma hade sjalett och under det pappiljotter.

    JO Christian Västgötadialekten är som musik i MINA öron så det så ;)

    Jo Osborn jag tänkte detsamma och innan dagen var slut hade jag räknat till 4 somalier och tre araber…det tar sig som pyromanen sa…. :(

    Eva-Marie

  • Osborn skriver:
    4 juli, 2012 kl 18:41

    Vänta bara tills mångkulturen tagit greppet om även Lidköping då ni..

  • Ruben skriver:
    4 juli, 2012 kl 16:53

    Alle man till pumparna! Korrekturläsaren har talat.

  • Christian skriver:
    4 juli, 2012 kl 16:46

    Nja kära Eva-Marie, nu känner jag att jag inte helt kan hålla med dig, och därför säger jag ifrån: Västgöta-dialekten är INTE vacker!

  • allemand skriver:
    4 juli, 2012 kl 16:43

    Huckle är egentligen inte rätt uttryck. Fram till och med sextio-talet var huckle ett mycket vanligt skydd för håret hos damer i Sverige. Dock ej av religiösa skäl utan praktiska.

    Måste finnas ett bättre namn för huvudbonaden hos de som nu invaderar Sverige