Petterssons gör skillnad

• Tweet
• Sharebar

• Tweet

Av Eva-Marie

Då var man hemma igen efter en dryg veckas så kallad roadtrip i vårt vackra somriga land. Ett Sverige som jag valt att resa i med öppna ögon och öron. Ett land i förändring som alla samhällen men vi har kommit olika långt. Jag med mina bopålar nerslagna i Malmö inser också att det jag ser och upplever i min vardag kommer att komma förr eller senare till de flesta orter om inte……

Det var förmiddag och vi packade in våra väskor i bilen och jag tänkte ta en bild på Karlshamns margarinfabrik som ett minne för det luktade skit eller rättare sagt det luktade härsket så det stank. Då kom hon där, ”Afrikas blomma” och hon såg ledsen ut. Kanske berodde det på odören eller kanske kände hon sig ensam, hon var  kanske inte återförenad? Än finns det hopp för hoppet är det sista som överger en människa var det någon som sa.

Denna otrevliga lukt var de infödda Karlshamnsborna vanda vid, dom tänkte inte på det enligt tösen i hotellreceptionen. Jag för min del hade önskat mig en doft från Karlshamns Flagg men den produktionen var flyttad till Polen.

Vi förflyttade oss från Blekinge tillbaka till Skåne närmare bestämt till ”tredje rikets största stad” Malmö men några stopp innan slutmålet gjorde vi för har man semester skall man inte ha bråttom.

Det luktade svamp i skogarna men några sådana hittade jag inte denna gång. Jag hittade en liten groda men den uppskattade inte min närgångenhet så den fick hoppa vidare . Den var så söt.

När vi svängt av motorvägen avfart Hindby kändes det som om man var utomlands och det känns väl lite sådär, kanske inte riktigt tillfredställande. Nej det känns  rent ut sagt för jäkligt. Det känns så kvinnoförtryckande så att jag känner mig kvävd.

Jo jag vet att det finns många som hävdar att dessa hucklekvinnor bestämmer själv men där är jag av helt motsatt åsikt. Jag kände en gång en ung kvinna som vid ett tillfälle blev trakasserad för sin sjal, av en muslimsk man med skägg som ansåg att hon hade den på fel sätt!!

Nog om detta trista i vårt samhälle men snart kommer ingen undan för vad jag kan se går varje liten ort samma öde tillmötes. Islamisering va!? Var då!? Här på min gata!? Snart på varje gata, vill vi ha det så?

I min egen lilla oas kan jag låtsas att allt är som det skall och jag plockar mina hallon. Jag kan låtsas att vi lever i ett Sverige där religion är en privatsak och gudarna dyrkas i hemmets lugna vrå.

Jag kan låtsas att det tagits beslut om att alla får återförenas men att det inte nödvändigtvis måste ske i Sverige. Jag kan låtsas att borta är bra men hemma är bäst. Jag kan låtsas att mitt land känns som Sverige och inte utomlands.