Jag fann den
Av Eva-Marie
Ofta går man så fort förbi det mesta men sedan jag i somras köpte en ny liten kamera och lärt mig att ladda in bilderna på min laptop tar jag foton på foton. Igår på min promenad tog jag en del bilder på skulpturer och det var då jag fann den. Myten.
Eller rättare sagt den mytologiska striden. Allas vår integrationsminister Erik Ullenhag har förmodligen fått sina fiskar varma efter sin propaganda om alla ”myter” som vi vanliga icke ministrar går och bär på i vår vardag ute i livet. Fast när jag tänker närmare på det, det behövdes nog ingen strid utan det var säkert ett beställningsjobb. Vi skall räta in oss i ledet.

Det börjar brännas. Med den explossionen av bloggar som vi sett den sista tiden blir det svårare och svårare att mörka det vi med egna ögon ser och är med om. Vi får oss till livs inlägg som förmedlar det verkliga livet utan omskrivningar.
På Nydalatorget finns detta konstverk på en vägg till Konsum eller som man sa när jag var liten Solidar. Antingen handlade mammorna på Ica eller Solidar, jo det var mammorna som på 60-talet stod för familjens inköp vad beträffrar mat. Utvecklingen har gått framåt och vi är jämlika?
När vi tror att vi går framåt inser vi plötsligt att vi går bakåt. Det finns skéenden i samhället som vi skall fås att tro är myter men är man envis och hävdar motsatsen då skapar regeringen sidor på riksdagens hemsida för att tillrättavisa oss. Till vårt svenska samhälle har vi nu invånare som är svårintegrerade. Här rättar jag mig själv, vi lever nu i parallellsamhälle men det skall vi inte prata så högt om eller helst inte alls. Eller hemska tanke vill alla integreras? Har dom kanske en annan agenda med sitt intåg i Sverige?
Vi har nu invandrarkvinnor läs muslimer som inte får lov för sina män att förflytta sig i staden. De får endast ge sig ut i sitt eget bostadområde och då är det ”tur” att det nu går att erbjuda halalkött i de flesta butiker.
Tiderna förändras och i ”vår” välvilja att vara till lags sviker vi dom som vi skall vara goda åt. Tacka Erik Ullenhag och hans myter för det. Vi böjer oss för de med så främmande kulturer när dom, ja jag menar ett vi och dom. Dom styr likt hemma i byn när deras barn och kvinnor inte får lov att umgås med oss. Vi är inte bra, deras barn får inte lov att bli svenskar. Våra lägenheter och bidrag duger.

I skolorna inrättas bönerum, jo ni läste rätt, år 2012 i Sverige kryper vi nu raskt bakåt. Bönerum för att vara till lags men resultatet blev inte bra, i alla fall inte på den gymnasieskola i Malmö som jag fick denna rapport ifrån. Muslimerna vågade inte gå in i bönerummet för där kunde vara kristna elever!!?? Att ha låtsaskompis ett världsligt problem i Sverige.
Ibland vill man kura ihop sig likt flickan som sitter naken mitt på Nydalatorget och somna med en önskan att det endast är en ond dröm man är inne i och att man vaknar till ett Sverige som går framåt och inte bakåt. Men tyvärr har vi regeringsmyter att strida mot.

Lindström
13 februari, 2012 kl 22:14
Hör du Tonfisken nu blir jag nog lite generad
Inte är jag så märkvärdig utan det jag gör gör nog många med mig…eller..?
Kanske anses jag som en böld i r…n men det struntar jag högaktnings fullt i.
Orättvisor och folkvalda som låtsas göra något får mig att reagera.
13 februari, 2012 kl 20:37
I framtiden kommer man att hylla Eva Marie likt Alexandra Kollontaj som den kvinna som aldrig vek ner sig.
En med själ och hjärta så innerligt beslutsam om sin uppgift att Myndighetspersoner kommer att bäva i många år framöver,för att inte tala om arkivarier i stadsarkiven.
Månde mången tjänsteman och kvinna ha torrt på fötterna när Eva Marie begär ut offentliga handlingar,ty Eva Marie ger sig ALDRIG.
13 februari, 2012 kl 16:33
Vi blir fler och fler Christian, det är bara näven som skall upp ur byxfickan.
Eva-Marie
13 februari, 2012 kl 12:49
Det är ingen ond dröm – tyvärr… Det är verkligheten, men ingen verklighet som jag vill ha… /Christian