Petterssons gör skillnad

• Tweet
• Sharebar

• Tweet

Av Eva-Marie

Det är härliga tider vi är inne i och som de svenska kulturbärare vi är njuter vi, jag tänker på kräftskivstider. Denna för smaklökarna goda kulturella inslag tackar man mer än gärna ja till. Att i goda vänners lag äta, dricka och sjunga. Vi sörplar, suger och knäcker dessa röda små läckerheter. Sång i form av snapsvisor, musik, skratt, glam sedan kommer man in på det som hos de flesta ligger liksom en gammal brasa och pyr. Den ohämmade invandringen.

Till en början jämförde vi vår uppväxt och i vilken stadsdel vi vuxet upp , vi häcklade varandra på ett vänskapligt sätt. De goda vännerna vid detta tillfälle var goda grannar som i stort endast umgås på kräftskivor, midsommar och ett litet snack när man möts på gatan. Några av oss har jämngamla barn som gått i skola tillsammans och vi började att se tillbaka på vår egen skoltid i ett Malmö som inte är som då. ”Det var bättre förr sa en av grannarna - jo jag står för det, det var det”.

Flera av personerna vid bordet hade vuxit upp på Rosengård och vi skrattade åt det. Vi visste utan att säga att i just den stadsdelen var det mycket bättre förr. Spåket som talades där var svenska och poliserna behövde varken gå på arabisk pråkkurs eller dela ut halalkorv. Än så länge flöt samtalet bra och jag undrade vem av oss som först skulle bli sur åt vändningen samtalet tog, vem skulle först bekänna sig till den politiska korrekta jag vet bäst och du är rasist? När skulle locket läggas på?

Diskussionerna fortlöpte och mina egna erfarenheter från områdets skola som även jag gick på som barn ville jag berätta om, om förändringen till något man inte själv känner igen men som jag varit med om att ge till mina barn. De lyssnade då jag sa i min klass på lågstadiet fanns där EN pojke med invandrarbakgrund, han var från Ungern och pratade svenska. En liten kille i parallellklassen minns jag också tydligt för det var något konstigt med honom. När det var dags för kristendomsundervisning kunde man se honom vid busshållplatsen för då skulle han till synagogan. Han var jude men det var inte det som var konstigt utan att han stod där själv och väntade på bussen. Vi skrattade alla åt att det var det konstigaste på den skolan då, det är annorlunda nu.

Vi pratade såklart om invandring och om araber i synnerhet och araber står här som synonymt med muslimer. Det var nu det började brännas, hur mycket skulle detta sällskap tåla. Ett tag till gick det och vi fick alla ta del av ett misslyckande i projekt ”Ung i sommar”, Malmö stads satsning i att ge sommarlovslediga ungdomar ett sommarjobb vid någon av de kommunala arbetsplatserna. Dottern till ett par hade på den förskolearbetsplasen blivit kallad för hora och de undrade vilket språk hon talade och från vilket land hon kom ifrån! Hon som svensk tjej kände sig utanför på arbetsplasten, hon förstod inte arabiska som pratades runt om henne. Med sin mammas hjälp ringdes projektansvarige upp och hon slutade sin anställning. I Sverige av idag kan man bli utestängd från gemenskapen för att man är etnisk svensk.

Nu var det roliga slut och allvaret tog vid. Vi var nu tre som fortsatte och det blev känsligt för den ene. Det visades prov på en total förnekelse av att vi som svenskar och vårt språk är värt att värna och att kunna kommunicera med varandra en nödvändighet för att kunna umgås. Hon grannen var av den åsikten att på en arbetsplats är det en rättighet att landsmän som inte som hon sa behärskar svenska språket till fullo pratar sitt modersmål med varandra. Att då jag med min gamla svenska inte kan vara med i samtalet gjorde enligt henne ingenting……. Vi skulle inte kräva något av invandrarna för de kunde inte språket.!! Jag vet inte om hon var lite full och i den stunden inte kunde tänka klart för hon kunde inte svara på frågan om hur då en kines och en arab skulle kunna ha något utbyte med varandra om inte den gemensamma nämnaren för kontakt de emellan är det svenska språket…i Sverige?

Det kokade i mig och jag undrade hur kan man vara så in i helvete politisk korrekt och värna alla dessa slöfockar som inte vill eller ens behöver bemöda sig om att lära sig det språk som än så länge är det vi alla (måste) har som en gemensam nämnare, vill vi mötas eller vill vi inte? Sedan gick hon hem och jag dansade till en låt som passade väldigt bra diskussionen vi just haft. Människor är tokiga eller rent ut sagt galna.